Skitless

Ja det är just vad jag är. Mest av allt är jag less på att vara en ambitiös högutbildad flyttbar flexibel samarbetsvillig smart humoristisk intresserad engagerad empatisk arbetsvillig tjej med relevant yrkeserfarenhet utan jobb. Jag är absolut skitless på att skicka mitt välskrivna cv till alla delar av Sverige, resa kors och tvärs över halva jävla landet för att gå på en anställningsintervju som resulterar i att det första de superstressade cheferna, personalvetarna och fackföreträdarna kläcker ur sig är "vi har tre interna sökande som naturligtvis går i första hand men ev är vi intresserade av en vikarie i framtiden så vi ville gärna träffa dig". Eller en annan höjdarkommentar som en chef kläckte ur sig " Du har kommit långt. Det var jättemånga sökande och du är en av de som kom på intervju, det är bra jobbat". Men hallå. Jag bryr mig inte om de var tio eller femhundra som sökte tjänsten. Det enda som spelar nån roll är att jag får jobb. Jag har rest hela dagen, ordnat privatlivet så att jag kan vara borta, sökt reseersättning, valt kläder och smink med omsorg och läst in mig på min ev nya bostadsort och nya arbetsplats. Det hopp, förväntningarna och glädje jag känt över att kanske är det min tur nu att äntligen få göra det jag vill grusas direkt jag kommer in i sammanträdesrummet och får höra att de har interna sökande och mest träffar mig för skojs skull. För mig är jobbsökandet blodigt allvar. Och med tanke på den bransch jag söker jobb i borde cheferna verkligen veta bättre för de har ett mycket stort ansvar för människor i en utsatt situation. Jag har inget emot att bli ratad av nån med mer erfarenhet än jag har. Att resa land och rike runt efter att ha talat i telefon med en chef som ger ett seriöst intryck och så gärna vill träffa mig angående tjänsten jag sökte för en månad sen för att sen höra hur de ändrat sig direkt jag kommit dit och luddar på om interna sökande och ev kortare vikariat är däremot inte kul. Är jag beredd att flytta femtielva mil för att jobba i två månader med start helst imorgon. Eh nä, jag är inte gjord av pengar och även en arbetslös borde ha nån rättighet att planera sitt liv. Det kostar att flytta och de arbetsgivare jag träffar är inte direkt beredda att lägga ut för extra boende och omkostnader. Jag är beredd att göra mycket för att få ett jobb inom det yrke jag tidigare jobbat med och trivts med, men jag kan inte flytta över halva landet för ett par månaders jobb. Ett halvår är okej men inte två-tre månader.