LAS

är en intressant lag. Jättebra för alla som tryggt snurrar runt i systemet och vill snurra i systemet tills det är dags att pensioneras. Mindre bra för oss som inte snurrar i systemet och mindre bra för de som gärna vill pröva nåt nytt och är skitlessa på sitt jobb men inte vågar eftersom resultatet av att säga upp sig och leta nytt jobb kan bli ekonomisk kris om oturen är framme. Mindre bra även för arbetsgivarna som inte kan ta in nytt hungrigt blod utan måste ha kvar folk som helst gör så lite som möjligt och bara längtar tills plågan är slut. Varför inte hellre prioritera flexibilitet på arbetsmarknaden, underlätta för folk som vill byta jobb och pröva nåt nytt och låta nån annan ta över det gamla jobbet istället. Utan att det automatiskt leder till kris i privatekonomin och otrygghet. Folk skulle våga mer om riskerna inte var så stora och kanske folk skulle känna sig mer nöjda och lyckliga om det var lättare att göra det man vill. Jag vet inte alls hur lagen ska se ut och hur man hindrar att folk blir sparkade huller om buller men nåt som gör att arbetsmarknaden inte är så stel och tung och tar till vara på människors vilja och kunskap bättre vore inte så dumt. Rent personligt hoppas jag verkligen inte att jag blir en LAS-älskare om jag någongång kommer att omfattas av den och känner att hehe nu har jag mitt på det torra till pensionen.

Vad är det för fel

på chefer egentligen. Har upptäckt ett intressant mönster, chefer i olika delar av landet , på olika arbetsplatser verkar ha vansinnigt svårt för människor som är självständiga och inte så trygghetsknarkande som det förväntas. Vore jag chef skulle jag vilja ha såna medarbetare men förvånande nog blir man mest ifrågasatt. "Va for du helt ensam utomlands i ett år" Ja , jag hade jättekul "oj har du hunnit göra det också, det låter ju lite hmm speciellt det, var inte det lite jobbigt" Jo men allt går, man vänjer sig. "flyttade du själv dit och kände ingen" Ja men det gick det också. "Oj flyttade du hemifrån så ung" Ja det bestämde jag redan då jag var fjorton. De blir mest chockade istället. "Du måste vara ganska tuff och modig, men har du ingen önskan att slå dig till ro (underförstått skaffa 2,5 barn o radhus) ?" Nä, jag har inte det. Då blir cheferna snopna , skum människa det där, hon följer inte normen men verkar vettig annars , nä det stämmer inte. Undrar om dom skulle vara lika ifrågasättande if i were a boy...

Varsel

Ännu mer snyfthistorier, buuhuu jag är varslad från Volvo. Buhhu jag vill inte flytta sälja villan buhhu. Jaha, och? Människor blir arbetslösa varje dag det är lika jävligt för alla. Sånt är livet. Att kunna ha en hög levnadsstandard bo fint i radhus och villa köra ny bil och lägga pengar på möbler och resor är ingen självklarhet och allmänmänsklig rättighet. Var glada över alla år ni haft förmånen att jobba på en välbetald bilindustri utan att ha skyhöga studieskulder och försöka komma in i vald bransch på div vikariat och kortiddsanställningar med dålig lön efter lång högskoleutbildning, var tacksam över alla saker ni kunnat köpa, alla betalda semestrar och utlandsresor ni gjort. Ta nya tag istället för att gråta ut i massmedia. Det är jobbigt men det är inte hopplöst, livet går vidare. Dags för nya utmaningar, nya lärdomar, nya kontakter, nya jobb, det kan bli det bästa som hänt er även om det känns jävligt nu. Samhället är inte längre så att det är nån självklarhet att ha samma jobb fram till pensionen, välkommen till den bistra verkligheten

Jäkla bostadsletande

Spenderar just nu ett avsevärt antal timmar med att leta lgh. Eg vill jag inte flytta så här men tja jag har ju inte så mycket att välja på. Hade varit bra mycket bättre att få flytta direkt till nästa jobb men jag kan ju inte vara bostadslös. Bättre då att få dra flyttlasset söderut igen på en gång för det lär väl bli så ändå men det vill sig inte riktigt. Nåväl full av tillförsikt ändå. Idag funderade jag lite på hur ofta jag flyttat och gjorde lite listor i huvudet värsta flytten , bästa flytten, konstigaste jobbet, bästa festen, snyggaste killen, bästa semestern, pinsammaste ögonblicken, mest fantastiska ögonblicken i livet (svårt som fn) osv. Ja man hinner fundera en hel del när man kollar Blocket en gång i en halvtimmen och mejlar folk. Sammanfattningsvis så har mitt liv inte gått genom standardmallen direkt men det är en annan historia. Nåja ska dra nån lista här i alla fall . Håller mig till topp tre annars blir det så tjorvigt.

Värsta flytten
1. Flytta utomlands alldeles ensam var känslomässigt jobbigt
2. Flytten till en kontorslokal som låg alldeles bredvid hyresvärdens kontor med dusch i pannrummet.
3. Flytta till otäck håla i urskogen

Bästa flytten
1 Flytta utomlands, det blev ju ändå the time of my life
2 Flytta ihop med kille. Alltid kul att vara lycklig.
3 På delad tredjeplats kommer flytten till otäck håla i urskogen (det kostade men smakade rätt bra ändå ) med flytten tillbaka till civiliserade trakter

Konstigaste jobben
1 Städa ventilationsutrymmen på sjukhuset
2 Bli hög på lösningsmedel av ett tja udda städuppdrag. Det var ju kul iaf.
3 Konstmodell. Att vara naken på jobbet måste ju anses som konstigt men jag tyckte det var ett schysst jobb

Bonus: Att bokstavligen sopa pengar är väl rätt konstigt också

Bästa jobben
1 Offentlig förvaltning tveklöst fantastiskt jobb
2 Receptionist kul och lagom lättsamt
3 Terminalen kul rent privat men rätt hjärndödande

Nä som sagt det är inte kul att leta bostad så då får man roa sig med annat.

2-årig abstrakt konstnär

Ja jag är en ju en riktig konsthatare jag förstår mig verkligen inte på konst. Jo fina målningar som Bruno Liljefors och Anders Zorn tycker jag om men modern skit och konstiga installationer och annat vansinnigt nä det fattar jag inte. Till min glädje har AB en artikel idag om en liten flicka på två år vars kludd blir tagen för någon "stor" konstnär och ska vara med på en stor konstutställning. Det bekräftar ju mina teorier om att modern konst inte har nåt med talang att göra. Det handlar bara om smart marknadsföring av telefonklotter och min fullt legitima ihopbrytning över skulpturparken här, vansinne att lägga skattepengar på sånt när man helt gratis kan låta dagisbarnen leka och ha roligt och sen montera upp deras "verk" till deras omåttligt stolta föräldrars glädje. Two in One , liksom. Till och med Four in One. Kultureliten kan förundras och gissa vilket "kreativt geni" som skaffat "verken" och barnen har roligt. Dessutom folk slipper gnälla på att skattepengar kastas bort på så kallad kultur utan kan istället glädjas åt att skattepengarna går till mantrat skola vård omsorg-eller varför inte, vägunderhåll?

För er som vill veta,jag gissade rätt på vilken som var 2-åringens klotter

Nytt år

Nyåret firades in överdrivet ordentligt vilket ledde till sedvanlig ångest, men i år var ångesten nästan för påtaglig för att vara hälsosam. Ja kul var det i alla fall. Till följd av den tradtionsenliga ångesten ska jag härmed börja ett nytt liv.

2009 ska bli mitt år. Jag är less, verkligen skitless på detta liv så nu ska härmed livet tas itu med modell ordentligt. För det första ska jag bli rik, nåja skaffa hyffsad medelinkomst igen, var jag än ska bo i detta avlånga land för att uppnå detta så struntar jag i det, ändamålet helgar medlen. Sen ska jag bli snygg, klä mig fint och sminka mig varje dag, det kommer bli svårt att hålla, och gå till frisören oftare. Även om jag mest tillbringar tid ute i skogen så ska jag ha snygga välsittande funktionella märkeskläder och jag ska inte ha foppatofflor på jobbet utan snygga inneskor med klack som normala tjejer har. Ev ska jag skaffa magrutor också men det är väl att överdriva. Sen när jag har blivit rik och snygg ska jag göra roliga saker, hälsa på kompisar som bor långt bort, bjuda vänner på festliga middagar, inga tager- vad -man- haver mer, fara på fjällsemester och sånt som vanligt folk gör, fara på träningsläger och kurser och bli duktig på min hobby. Sen ska jag hitta en bra snygg och vettig karl vilket inte borde vara så svårt då jag själv kommer vara en högst lyckad individ vilket borde göra utbudet större. Japp inga dåliga mål. Jag ska bli en lyckad individ vars yta är perfekt polerad och beundransvärd. Inuti kommer det fortfarande pyra av egensinnig självständighet, social medvetenhet, arbetarklass och vilja att göra skillnad i samhället men ytan ska bli blank och fin. Dessutom ska jag inte inte inte säga vad jag tycker till chefen, jag ska hålla käft och lyda, följsam och smidig-och otroligt tråkig. Men det är priset man får betala för att göra karriär och bli en lyckad individ.