Vad är det för fel

på chefer egentligen. Har upptäckt ett intressant mönster, chefer i olika delar av landet , på olika arbetsplatser verkar ha vansinnigt svårt för människor som är självständiga och inte så trygghetsknarkande som det förväntas. Vore jag chef skulle jag vilja ha såna medarbetare men förvånande nog blir man mest ifrågasatt. "Va for du helt ensam utomlands i ett år" Ja , jag hade jättekul "oj har du hunnit göra det också, det låter ju lite hmm speciellt det, var inte det lite jobbigt" Jo men allt går, man vänjer sig. "flyttade du själv dit och kände ingen" Ja men det gick det också. "Oj flyttade du hemifrån så ung" Ja det bestämde jag redan då jag var fjorton. De blir mest chockade istället. "Du måste vara ganska tuff och modig, men har du ingen önskan att slå dig till ro (underförstått skaffa 2,5 barn o radhus) ?" Nä, jag har inte det. Då blir cheferna snopna , skum människa det där, hon följer inte normen men verkar vettig annars , nä det stämmer inte. Undrar om dom skulle vara lika ifrågasättande if i were a boy...