Att bli gammal

Det är inte lätt att ha gamla föräldrar. Det suger. Folk i min ålder har oftast inte hunnit till det kapitlet i livet än, känns som jag borde vara minst tio år äldre egentligen. Vad gör man som barn när föräldrarna börjar bli för gamla för att ta hand om hus, köra bil och allt sånt men inte inser att livet hur hemskt det än är sjunger på sista versen? Kommer man bli likadan själv, köra på i invanda spår och inte inse att det är dags att planera för den sista delen av livet så att den blir så bra som möjligt? Kommer man ha svårt för alla "nymodigheter" i samhället och envisas med att använda det uråldriga internetbanken och hävda att mp3-spelaren var guds gåva till folket trots att det finns mycket bättre och bekvämare nya grejer att använda? Är det automatiskt att man håller fast vid det gamla och invanda eller kan man utvecklas och följa med in i det sista? Är det möjligt att inse att synen är för dålig för bilkörning och att timer på spisen är en bra idé och ända känna sig som en fullvärdig människa? Fan det måste suga att bli gammal , tur att jag inte kommer lämna några anhöriga efter mig som måste oroa sig och försöka hjälpa en envis gamling, bättre då att hamna på fattighuset och låta uttråkad och bitter avlönad personal/alt robotar se till att man äter varje dag och duschar en gång i veckan eller hur nu äldreomsorgen kommer bli när det är dags för min generation att sjunga sista versen. Det blir inte roligt tror jag men vi ska alla den vägen vandra, ett år i taget.